Intervju nummer fem i vår serie med tidigare studerande vid Analys och rekonstruktion, väv.
Text: Lina Sundberg
Det här är inte ”kom och ha det skönt”, utan ”kom och lär dig”.
När Lina Lindéns syster för 20 år sedan gått en vävutbildning blev Lina själv intresserad av att väva. Hon gick senare kvällskurs på ett studieförbund och har varit med i olika vävstugor. Inför Väv 14 vävde Lina sin vävstugas bidrag, vilket blev uppmärksammat och fick fin kritik. Det blev en inspiration till att väva mer. Lina började leta efter en vidareutbildning som passade med jobb och familjeliv och tyckte då att analys och rekonstruktionskursen som har tre träffar men annars är på distans och på 25 % lät som ett bra alternativ.
”Det som var roligt är att det är så tekniknördigt. Andra kurser kan ha mer konstnärligt tematik, men här ligger fokus på det tekniska, vad ger det här för resultat? Vad gör olika detaljer för skillnad? Det passade mig bra att få fokusera på det tekniska” berättar Lina. ”Det är en fantastisk upplevelse att få träffa andra nördar” fortsätter hon. ”Som kan väva samma kypert med små förändringar för att analysera resultatet”. Hon förklarar att vävnotan inte är utmaningen, utan att analysera hur man kommer dit och förståelse för olika efterbehandlingar. Vad händer när man tvättar, valkar eller ruggar? ”Det var som en aha-upplevelse för mig som tidigare vävt och tänkt, nu är det klart.” säger Lina.
Lina kontaktade Skellefteå museum där hon kunde botanisera i det textila arkivet. Hon fotade av många textilier och valde att fördjupa sig i pälslister, vävda band som körkarlar knöt i kors över bröstet för att hålla pälsskinn på plats. De kunde också användas som västar, hjärtvärmare, om de knöts runt kroppen. Hon analyserade även ett bolstervar. Under kursen vävde hon många prover och har efter kursens slut vävt upp två olika versioner av bolstret, en som är tekniskt lik och en som är mer färgmässigt korrekt. ”En rekonstruktion handlar ju om olika vägval” förklarar Lina. ”Jag har inte haft möjlighet att färga större mängder garn, vilket ju påverkar möjligheterna för val av olika garnkvaliteter och leverantörer. Hon kommer även att föreläsa som sitt arbete med bolstret under Riksvävarnas årsmöte i Skellefteå 2020.
”Tycker man det är intressant att titta på textilier i lupp, då kommer man älska den här kursen” säger Lina. ”Jag skulle rekommendera den till nästan alla, men man måste ha ett intresse för att räkna trådar”. Hon berättar att det inte handlar om konstvävning, utan att vara beredd på att vara nördig. Har man inte möjlighet att gå en helårsutbildning, är detta ett sätt att plocka russinen ur kakan, menar hon. ”Det är lätt att ryckas med. Det här är inte ”kom och ha det skönt”, utan ”kom och lär dig”. Man utvecklas verkligen inom sitt textila hantverk” avslutar Lina.
Här kan du läsa inlägget som handlar om Lina från slutredovisningarna 2017:
