DET HÄNDER I MARS

Nu byter Sätergläntan namn och visuell identitet

Från och med 6 mars byter Sätergläntan Hemslöjdens gård namn till Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk. Vi vill på ett tydligare sätt visa på vår huvudsakliga verksamhet som utbildningssäte och unika ställning för att bevara och utveckla slöjd och hantverk i en mångkulturell värld.  Samtidigt antar vi den visuella identitet som utarbetats av Hemslöjden (Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund). Den nya identiteten och namnbytet planeras vara implementerat i och med att vår nya hemsida blir färdig till sommaren. Ovan är den nya logotypen, ett litet smakprov på Sätergläntans nya identitet.

Renée Rudebrant talar vid Slöjd och konsthantverk, internationellt gångbart
7 mars på Hallands Konstmuseum

En seminariedag på temat möjligheter, utmaningar, trender och erfarenheter kring slöjd och konsthantverk i ett internationellt sammanhang.
Plats: Hallands Konstmuseum, Halmstad.
Tider: 10.00-16.45
Talare: Renée Rudebrant,Sätergläntan, Naoko och Noritake Akechi, KIKI, Katarina Karlsson,Konsthantverkscentrum och Tobias Havaas, Västarvet.
Anmälan: Region Hallands hemsida senast 27 februari

Inspirationsprojekt: Turkiet

I vårt förra nyhetsbrev delade vi med oss av några bilder från resan som de studerande år 2 gjorde till Istanbul efter nyår. Här är ett axplock av bilder med provvävar och prototyper samt detaljer till grindar – allt med influenser från resan.

Samtal med Jögge Sundqvist

En vårrapport från “Surolle”, gästlärare i trä på Sätergläntan

Nu på vårvintern 2015 arbetar jag med flera olika stora projekt, en privat beställning och tre offentliga utsmyckningar. Jag ska berätta om två.

Den Lekande Björken

Till Umeå Flygplats har jag ritat en väggskulptur kallad livsträdet “Betula Ludens”. Betula är latin för björk och ludens  kommer från Homo ludens, den lekande människan. Flygplatsen är ett kommunikationsflöde och skulpturen ska förkroppsliga sambandet mellan besökaren och Umeå som också kallas Björkarnas Stad.

Trädet ska monteras på väggen i ankomsthallen i flygplatsen. Under ett års tid har jag samlat krokvuxna björkstammar som har tilltalande böjar för att bli intappade grenar på en stam av lind. De har barkats och torkats utomhus några månader och sedan legat och fått rätt fuktkvot på golvet i vardagsrummet. Trots en dimension mellan 8 och 12 cm har jag klarat dem från sprickbildning. Utifrån det färglagda förslaget bestämmer stammarna trädets komposition. Som så vanligt inom slöjden är materialet med och samtalar med slöjdaren i processen. På stammen ska små ansikten skäras i plattrelief, det är Umeåborna som väntar på att de som är ute och flyger och far ska komma hem. De gestaltar strömmen av människor som flödar genom flygplatsen. Möten äger rum, beslut fattas och världen förändras. Livsträdet grenar ut sig och blommar ut i fantasifulla blommor, köttiga blad och frukter.

I alla tider har människan haft ett förhållande till trädet. I vardagen som material till husgeråd, redskap och till husbyggande. Inte minst i mitt Västerbotten där skogsindustrin utgör länets basindustri. Livsträdet är en central livssymbol i den folkliga skandinaviska slöjden men också hos många andra folkslag i Främre Orienten och hos mayafolket i Centralamerika. I den mytologiska världen har livsträdet stått för kraft och framgång.

I samband med inköpet av skulpturen renoverar jag också de sju stora bänkar som flygplatsen köpte in år 2007. De har snabbt blivit omtyckta och har av de en miljon människor som passerar varje år nötts kraftigt. Häromdagen skar jag bort  tuggummin som kletats fast på undersidorna.

Tamburmajorsätet Vårspiran

Den här beställningen är speciell eftersom ämnen och konstruktion formulerar uttrycket. Den slöjdade möbeln ska stå i en ganska trång hall så jag har fått vara noga med att den ska passa utrymmet.

Sittmöbeln består av två säten, ett för ett barn och ett för en vuxen. Intrycket ska vara välkomnande, barnet ska direkt känna att mormor vill sätta sig en stund med hen och ta av sig kläderna och kanske prata en stund. Båda sittytorna har krokvuxna ryggbrickor av björk som sitter intappade i furusitsar. De två sittytorna är på olika höjd och överlappar varandra. Genom dem går en två meter hög grenhängare, en tamburmajor som håller ihop konstruktionen. I toppen har den en naturlig ansamling av grenar som bildats genom att toppen brutits av för länge sedan. På ändarna av grenarna täljer jag ut knoppar. Det tog ett års skogsspaning att hitta ämnet. När det stod där i gläntan utbrast jag:  “Såna här ämnen växer inte på trän!”

Jag vill avsluta med ett citat av författaren Arthur Lundqvist som jag som slöjdare kan skriva under på:
“Men skog är en sak, enskilda träd något annat: som massan i förhållande till individen. Jag respekterar skogen eller överväldigas av den, men de är de enskilda träden jag fäster mig vid”.

Samtal med Gunilla “Nillan” Holmgren om bilder och färger

Jag träffar Gunilla, eller “Nillan”, en snöig februaridag på Sätergläntan där hon undervisar en tvåveckorsutbildning i Bildväv. Studenterna är entusiastiska och fokuserade, Gunilla inspirerande. Hon är konstnär till vardags och har vävt gobelänger som bland annat hänger på Falu lasarett och Rehab I Borlänge och hon ställer även ut sina verk, senast på Galleri Majnabbe och 14 mars-12 april på Galleri Länsmansgården vid Österåkers Konsthall i Åkersberga.

Utbildningen här på Sätergläntan ger en grundläggande introduktion till bildvävning men just de här studerande hade alla haft någon erfarenhet av att väva tidigare. Viktiga element är att måla, skissa och göra collage för att sedan hitta rätt material och tekniker som kan återskapa bilderna i bildväven. Gunilla och jag börjar tala om färg. Hon använder tittrutor för att de studerande lättare ska utveckla sin känsla istället för att följa inrutade mönster. “Färgen berättar någonting, det gäller att vara trogen gentemot sig själv,” säger Gunilla.

Jag frågar vad hon tycker är betydelsefullt med bilder. Hon berättar att det inte alltid är viktigt hur det ser ut när du börjar utan att du tar stegen mot en bild genom att känna av hur du mår, vilket ljus det är den dagen du arbetar med väven, vad som händer runtomkring dig – vissa dagar är det lätt att skapa och andra är det som att det ligger motstånd i luften. I det där första stadiet gäller att måla, måla om och måla över, sedan ta samma tag i väven och släppa tanken på vad det ska eller bör bli. Men när skissen till en tavla eller en bildväv väl är färdig följs den noga.

Tvåveckorsutbildningen i Bildvävning hölls på Sätergläntan 2-13 februari. Tack till deltagarna och till Gunilla för trevliga möten! Nedan ett par bilder från vävningen under de två veckorna. Ni kan läsa mer om Gunilla på hennes hemsida: nillan.se.